fredag 27 maj 2011

Den onda taggens historia

Den onda taggen har gjort det igen. Den har varit skoningslöst, ofredlöst, hejdlöst: Grym!
Den har satt sina spår på de fräckaste ställen. Den har bitit sig fast i hjärnhinnans fredlösa struktur, den har fått hjärnans mekanismer att snurra. Snurra åt fel håll!

Den vill göra dig perfekt, den vill göra dig oslagbar, den vill göra dig framgångsrikt magnifikt. Den vill göra dig som de andra, som får traditionernas feta kosing i lådan, och äter korv med mos till kvällsmat.

Tänk ändå om det vore så enkelt.

Det rann tårar en gång när jag vakna och jag vet varför. För jag skrek orden när jag sov.
Jag skrek orden på svaret över rummet med människor,
som ställde den stora frågan!
De sa:

!


Den lilla prinsessans inre har kommit ut




Den lille prinsessans inre har kommit ut och den vandrar längst puffiga moln av evighet. Det puffiga fluffiga socker söta sockervaddet som gosar sig runt vare hjärta, och gör oss lite mysigare.
Varsågod och smaka.

söndag 22 maj 2011

Ozonlagret tar mig

Enkelhetens magi har växt sig in i storheten. Den slingrar sig runt mina ben och tar mig till platser bland doftande stränder, morgondimma och sjungande klagosång. Enkelhetens magi har förbluffat mig. Har gjort mig full av stillande vattendroppar som rinner ner längst tinningen, från regnet jag visste skulle komma.

Det har hänfört mig, förtrollat mig tagit mig till nya platser jag inte visste fanns. Har slitit mig ifrån traditionens enkla boning, för att göra livet lite mera exalterande. Den har lämnat mina sista bitar från min utmärglade kropp och tagit resterna vidare till en annan dimension. Vi får se vart det landar.

Jag kan bara ge vidare.

Och det är bilderna som talar, det är de som visar vägen ut det är dom som finns där och kommer ut ur mina händer. Som slingrande solstrålar som bränner sig fast i underlaget av det som kom först. Det kan vara jag. Det kan vara jag som ligger där nere och får solstrålarnas brännande rivsår genom huden. Under, igenom, bortom, det som vi inte längre kallar hud.

Ozonlagrets bleka stämma viner genom vinden och vi står som förstenade fångar, och lapar in hettan som gör varje kropp het. Vi blundar för förödelsens mekanismer, vi blundar för att något kan vara starkare än vi.

Vi är Jorden. Orden rullar i våra huvuden. Det är egensinnade apparater som ställer sig på toppen av berget men utan att förstå att det finns inget berg. Det är vi som skapar det. I våra huvuden.

Det bränner på underarmarna.

fredag 20 maj 2011

En smakbit och en rosa prinsessa

Jag fick ett rosa flow!
Så här är tavlan jag arbetar med just nu.



Hon har en rosa prinsessa i sig som också vill vara med.

Hon gömmer sig bakom attityd, action och galenskap och närsom kommer hennes rosa, generade kinder komma fram.

Hon är söt, skör, flygande, bubblande och varje hjärncell fokuserar på drömmarna om kärlek och evigheten, och flygande väsen över marken.

Det finns en liten prinsessa inom oss som också vill vara med. Hon gillar spets på gardinen, rosor i köket och glada ord och glada nätter.

Det finns en liten prinsessa inom oss. Men var finns du?


torsdag 19 maj 2011

Tänk, om allt kunde förklaras med metaforer


Jag försökte förklara allt med metaforer, bara för att göra saken lite mera filosoferande

Och vet ni? Det var precis det som

Inte hände!


-Allt blev explodernade, trevande, ibland ointetgörande långdraget, magert, innehållslöst.

Det liksom kliade till på mina inälvor och jag försökte veckla ut innehavet för att klia tillbaka men naturens lagar förbjöd mig, för i såfall skulle jag dö.

Och det ville jag inte.


Jag ville förklara allt med metaforer!

Jag ville du skulle få smaka på orden av bakelser utan dess gräddiga innehåll jag ville kleta över ditt ansikte med toppen från de söndriga munkarna i mina händer.

Jag ville spruta grädden över din nakna kropp.


Men det gick inte.

Det liksom fastnade i sprejanordningen och jag ringde konsumentverket för att klaga för att

-Jag ville bannimej förklara dagen med metaforer! Och sprutflaskan liksom hindrade mig från mina fantiserande handlingar.

To bad! sa jag och gick längs vägen av vägskäl och plockade maskrosor för att jag var en av dem som var glad för att de fick leva. Mycket.

Jag vill också leva mycket! Lika mycket som maskrosorna, skrek jag över ängen och jag skrek och jag skrek och jag skrek. För jag ville vara lika obegränsat överflödig, övergödlig som landskapets mest multipiercande växtohyra.

---

Det liksom kittlar i mina händer och det pirrar i fingertopparna när jag tänker på möjligheternas exploderande skaparbomb. Sprutande fyrverkerier av stjärnfall, presentpapper och paljetter. Ja jag ser synen av magiken ur ditt långa hår. Jag ser känslornas levande lekstuga. Jag ser offentlighetens magnetstyrande sug.

Sugs in. Sugs ut.

Sugs in i det som inte alltid finns men i min värld får finnas.

---

-Tänk, att allt kan förklaras med metaforer.

Nytt namn!

Jag gillar fyndigheter. Och har funderat på mitt bloggnamn en del och testat lite tankar. När jag googlade på memoi dök det upp ett märke för strumpbyxor. Jag är tvungen att byta namn :/ Det finns många i världen och många idéer så det gäller verkligen att kläcka en egen.

Jag är Jag har alltid varit ett slagord för mig och MeMoi växer helt klart ifrån det. JagJag Karin. Korrekt översättning blir ju: MigJag. Då Me är taget från engelskan och Moi från franskan. Men me klingar bättre än I. Man måste få fuska lite ;)


Me and Moi -barnkläder

Meemoi - dateingsida

Memoi - strumpbyxor....


Asså, det går sådär..
Hjälp mig, Har ni några lediga förslag?
Fortsätter att spåna idéer: Mimoi, Memoy, Mimoy....
Eller skall jag låta mitt namn stå kvar?

MeMoi:Karin


Ja, tydligare än så kan det inte bli!

Och jag har ju alltid gillat att stå i centrum ;)


lördag 7 maj 2011

Cykelsamba med impropoesi

Igår var jag, Jonas och Linnea på Kontiki, ett mysigt litet clubbställe med bambubalkonger inomhus och reagestyle. En festkväll i cykelns tema var vad som gällde, och plötsligt fick jag reda på att det skulle vara en improvisations poesi tävling. "-Jaaaaaaaa"!

Improvisations poesi är verkligen något jag har fastnat för. Att gå upp på scenen, inte planerat ett dugg vad man ska säga och sen bara köra. Låta orden som kommer upp i huvudet få fara ut ur munnen utan att innan fundera över vart det leder. Snacka om att följa flödet.

Nu blev det väl inte riktigt så igår dock. Alla hade skrivit ner en dikt under kvällen, och jag tog och skrev av en från min blogg här. Hade egentligen tänkt att bara gå upp och improvisera men 2 minuter innan start så fick jag ett ryck och plocka fram en färdig dikt. Och tur var nästan det. Vi stod utomhus och jag frös så jag skaka. Inte lätt å tala med skallrande tänder och speciellt inte att improvisera.

20 personer var vi som läste upp, och allas handlade om cyklar! Passande nog när första pris var en schysst hoj. Inte tänkte jag på det och läste en dikt om dinglande ben och sommarkänsla. *ler*.

I vilket fall: Jag älskar att uttrycka mig på scen. Helt klart!


fredag 6 maj 2011

Sommar i örat.




Jag plockar fram sommarkänslan och hänger den i örat bara för att få känslan av att dingla med benen över bäcken som brusar. Och jag sitter där på bron och fånga den fysiska möjligheten av att sväva.
Precis som fjärilarna i maggropen,
och pirret vid tinningarna.

Bilder hittade i Panduro tidning.

torsdag 5 maj 2011

Kallsvettiga drömmar

Jag har drömt två mardrömmar denna veckan och alla handlar om det estetiska: att få skapa eller inte skapa, att vara omtyckt för den man är eller ej.

Att erkänna för sig själv och andra vad man egentligen vill är inte det lättaste just nu. Inte när jag trott att min yrkesväg skulle bestå av något helt annat. Jag får nog skärpa mig och inse, får nu vet jag: Det blir ingen fortsättning på Socionomprogrammet, sabbatsår blir till avhopp och ja, den eviga frågan:


Vad vill du bli när du blir stor?

-Mm. Konstnär... (tysnad) Sen vet jag inte.
Ja det är nog så enkelt...